Är det konstigt att man får ångest ibland...eller i mitt fall ganska ofta? Idag satt jag och två av mina kompisar med en av våra handledare i projektarbetet och pratade om vår projektrapport som ska in om två veckor. Jag ska vara ärlig. Jag har inte skrivit ett skit på den! Jag har inte ens fixat klart alla kläderna heller. Som tur var kom min ena modell förbi sömnadssalen idag så att jag kunde fixa klart kilten till honom. Ska försöka sy fast ett kiltspänne och en knapp på den i morgon...

I morgon ska jag dessutom ha två prov. Ett prov i religion, Islam denna gång, och ett i matte. Matten oroar mig mest. Det är ett omprov i två delar. Första delen gjorde jag förra veckan och fick en poäng från VG *stolt* men det jag ska göra i morgon är svårare. Var dock hos en kompis i måndags som har läst till matte D så han var hur snäll som helst och hjälpte mig med den. Tack underbara du! :*

I övrigt så har jag massa läxor jag måste göra. En skrivuppgift till Kultur och Stil historian om kläder på 1860-talet, en inlämningsuppgift i ARL:n om Belastningsskador, jag måste också läsa klart Pride and Prejudice till engelska B som jag läser på distans. Har dessutom Svenska B muntligt nationella om två veckor där jag ska hålla ett tal. Tänkte faktiskt prata om min syster som är 6 år gammal och har ett ovanligt handikapp. Tror att det kan bli ganska bra, då jag känner mig hemma på området. Kom förresten på att jag har en skjorta som jag ska sy klart till Hanverkskurs C.

När jag väl skriver ner allt så känner jag mig ganska uppgiven. Varför ska jag alltid skjuta på allt? GAH! *andas djupa andetag för att lugna ner mig*.

Nej nu ska jag sätta mig ner och titta över mina antackningar inför provet i morgon och sen plugga matte *suckar*.

puss

Det här är början på min resa som ni ska få följa. Den startar i Uppsala i slutet av mitt sista år på gymnasiet, där jag studerar på hantverksprogrammet inriktning Mode & Design. Efter gymnasiet bär det av till Skottland i tre månader. Ska volontär arbeta på en liten ö som heter Iona, där en ekumenisk kommunitet som heter just Iona Community lever och verkar. Dit bär det av i augusti och ni kan omöjligt förstå hur mycket jag längtar!

Vem är då jag? Jo mitt namn är Linnéa och jag är 18 år. Eftersom ni redan vet vad jag studerar så tänkte jag berätta vad jag gör på min fritid. Jag tycker om att sy, därav mitt val av utbildning, sticka och läsa är också något jag sysslar med. Jag sjunger gärna, men är inte med i någon kör för tillfället. Jag lyssnar ofta och gärna på musik, och det är i stort sett alla musik genrer, punk, indiepop, rock, metal, hård rock, reggae, industrial, techno mm mm.

Jag umgås gärna med både vänner och familj. Bor i ett stort hus tillsammans med min mamma, hennes sambo, mina två systrar och två bonusbröder. Ibland känns det mer eller mindre som ett dårhus alt. kollektiv. Men vi trivs!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer just nu. Och är dessutom för trött för att orka skriva nåt mer... man ska sova om nätterna, men just inatt gick det inte. Tyvärr är det något återkommande i mitt liv för tillfället. Ångest och stress bidrar till extremt dålig sömn. Men nu ska jag faktiskt gå och lägga mig tror jag.

puss